Urbastu

Legenden om bastun Det berättas att i en uråldrig skog, när vintrarna var som längst, levde en gammal kvinna vid en sjö. Varje kväll tände hon en eld bland stenarna i sin lilla stuga av timmer och hällde vatten över dem – och ångan som steg upp kallades löyly, eldens andedräkt. Vandrare som gått vilse i snön följde ljuset från hennes stuga. Där inne fick de värme, tystnad och en plats vid elden. Man sa att den som satt i ångan lämnade sina tunga tankar kvar bland stenarna och gick ut i natten lätt som en fjäder. När kvinnan blev för gammal för att elda själv gav hon nyckeln vidare – med ett enda löfte: att dörren alltid skulle stå öppen för den som söker värme och stillhet. URBASTU vill bära vidare den berättelsen.

Bastu